Johan Grafström

Ikon

Medier i allmänhet. Etermedier i synnerhet.

Vem vill vara ansvarig utgivare?

Läste om deldomen i ett förtalsmål mot Daniel Sandström på Sydsvenskan på journalisten.se och konstaterade precis som @tdhse att den kändes rimlig. Med det sagt menar jag inte att jag sympatiserar med detta, men att den är förståelig med rådande lagstiftning.

Men @tdhse:s artikel startade genast en diskussion på Twitter kring detta. Vad är en publicering och vad skiljer en artikel i en tidning och den på en webbplats? @jocke hänvisar till ett annat fall som kommer tas upp till prövning och menar att det är solklart att man inte ska kunna ”ärva” en publicering. Daniel Sandström menar i en kommentar till medievärlden igår att det skulle leda till en ”publicistisk arvssynd” om han fälls för publiceringen.

Men det är en spännande principiell diskussion. Hans Månsson som var ansvarig utgivare när publiceringen skedde säger till Medievärlden att:

”- Visserligen ska tingsrätten inte ta hänsyn till följder, men det kommer att bli kaos i systemet om det här står sig. Du riskerar som ansvarig utgivare att få på dig en massa gamla fall och folk som ringer om gamla artiklar på nätet.”

Och visst stundar ett kaos. Det kan vi vara lika säkra på som att det kommer en lagändring på sikt gällande internetpublicering.

Det som snurrar till det hela är att det är två olika lagstiftningar som gäller för artiklar beroende på var dessa publiceras. Tryckfrihetsförordningen, TF, gäller enbart för tryckta skrifter och man ansöker om ett utgivarbevis hos PRV. En webbpublicering anses utgöra ett tillgängliggörande av en databas vilket faller under yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, i likhet med radio- och teve program. Utgivarbevis för detta utges av Radio TV Verket.

Dvs att vara ansvarig utgivare för en tidskrift och en webbplats är inte riktigt samma sak. Eller det faller eller kan falla under olika lagstiftning. Jag har bara varit ansvarig utgivare för teveprogram och webbsidor vilket gör att jag bara har begränsade kunskaper kring TF men bättre kring YGL. Vid utsändning av teve- och radioprogram är man ansvarig utgivare för det som sänds under den period man är förordnad. Dvs vid reprisering av ett program som sänts under en tidigare ansvarig utgivare fattar den nuvarande ett nytt publiceringsbeslut. Men webbsidor ärver du av dina företrädare eftersom de faller under YGL.

Men för att komplicera detta ytterligare så finns den så kallade bilageregeln i TF vilket i korthet innebär: Om en artikel publiceras i tryckt form och sedan sprids i ”oförändrad form” på något av de sätt som anges i YGL, så skall artikeln jämställas med en ”bilaga” och därmed falla under TF trots att det är en webbpublicering. Sedan kan det ju vara så att artikeln först publicerades på webben och sedan i tryckt form. Om det påverkar vilken lag som är tillämplig har jag ingen aning om. Men om publiceringen av den artikel som den här diskussionen avser faller under YGL så är det Daniel Sandström ansvarig utgivare såvitt jag kan bedöma. Vilket är just det som jag tycker är rimligt.  Varför då?

Kopplat till utgivarskapet av en webbsida/databas kommer inte bara möjligheten att bestämma vad som publiceras utan också vad som ska avpubliceras eller ändras. Det vore mycket uppseendeväckande om Hans Månsson skulle fällas för en publicering på en webbplats han själv inte har kontrollen över. Lika orimligt vore det om Daniel Sandström inte skulle ha full kontroll över den databas han är ansvarig utgivare för.

Just av denna anledning måste lagen som reglerar digital publicering omarbetas och anpassas efter den tid vi lever i. Kanske skulle man som ansvarig utgivare för en webbplats kunna ha möjligheten att hävda något liknande som ”god tro”. Dvs om någon påtalar en felaktighet ges en möjlighet att korrigera artikeln om man finner skäl till detta och ompröva publiceringsbeslutet.

För övrigt tycker jag att Daniel Sandström verkar ha fattat ett korrekt beslut genom att inte avpublicera artikeln i detta fall. Att en advokat inte vill kännas vid en gammal blesyr är förståeligt, men det innebär ju inte att det inte har hänt. Det ska bli intressant att höra hur tingsrätten resonerar kring att detta.

Uppdatering: Hans Månsson skriver på medievärlden om domen.

Uppdatering 2: Sydsvenskan har publicerat protokollet från förhandlingen här. Den aktuella artikeln finns här.

About these ads

Postat i:Publicistik, , , , , , , , ,

5 Responses

  1. [...] i bloggar, kommentarsfält och twitter diskuteras nu riktigheten och konsekvenserna. Jag tycker Johan Grafström har sammanfattat problematiken väl. Med rådande lagstiftning kan den juridiska tillämpningen av [...]

  2. [...] och YGL (1991:1469) Läs också 1998:1439 samt 2002:909. Johan Grafström på UR skriver klokt: ”Vem vill vara ansvarig utgivare?” (nej, jag har inte missat skillnaden på TF och YGL i det här fallet, men jag lutar mig helt [...]

  3. [...] Om en CC licens ska tillämpas på aktualitetsmaterial så måste frågan kring vem som är ansvarig utgivare på nätet [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Johan Grafström är redaktionschef. Läs mer här.

DISCLAIMER: Åsikter som uttrycks på denna blogg är helt och hållet mina egna och reflekterar inte min arbetsgivares. Men det står naturligtvis fritt upp till dig att kommentera eller citera mig som privatperson.

@grafstrom på Twitter

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: