Johan Grafström

Ikon

Medier i allmänhet. Etermedier i synnerhet.

Debatten om ett bröllop och två olika ekosystem

I något SvD rubricerar som “SVT-Bråket om bröllopsbilderna” pågår just nu en diskussion mellan SVT:s VD Eva Hamilton och Joakim Jardenberg.

Inledningsvis vill jag poängtera en sak. Jag är inte jurist så de slutsatser och iakttagelser som jag ger uttryck för här bygger på erfarenhet och vad jag lyckats läsa mig till i allmänt tillgängliga artiklar i ämnet. Sitter du med sakkunskaper fyll då gärna på i kommentarsfältet.

Joakim Jardenbergs agenda är tydlig; Släpp så mycket public service-material som möjligt fritt så att publiken och entreprenörer kan dra nytta av det. Detta mot bakgrund av den unika finansieringsmodell som SVT vilar på. Eva Hamilton å andra sidan menar att det är inte rimligt att de aktuella bilderna från Kronprinsessan Victoria och Prins Daniels bröllop ska hamna i Reuters arkiv för den facila summan av €1.000. Utan att de endast skulle få sprida bilderna enligt modellen för nyhetsrätt, dvs 48 timmar. Principiellt förstår jag båda två men jag upplever att de pratar om olika saker.

Eva argumenterar på samma sätt  som vilken chef för ett stort mediebolag som helst. Hon sitter på något som är unikt och vill inte att de dyra bilder man producerat ska kunna spridas för vinden. Problemet ligger möjligen i att hon inte är chef för vilket mediebolag som helst. SVT är ett publikfinansierat bolag som genom en av riksdagen beslutad licensavgift finansierar sin verksamhet. En gammal konstruktion sprungen ur en tid då TV-mediets genomslagskraft ansågs så stor att man var tvungen att reglera densamma. Men nu gäller diskussionen internet. En distributionsform som trots sin överlägsenhet i förhållande till TV inte har ansetts behöva reglering enligt samma modell. Men internet för en broadcaster som SVT är i allt väsentligt förknippat med distribution på samma sätt som etersänd TV. Ett sätt att nå brukarna genom teknologi.

Det internet Jocke pratar om är något helt annat. En plattform för att dela och samskapa innehåll. Vare det uppslagsverk, mjukvara,TV-program eller diktsamlingar, det spelar ingen roll. Internets styrka ligger i samskapandet snarare än distributionen i sig. Detta kräver i sin tur ett nytt ekosystem, av somliga benämnt wikinomics.

Om vi backar bandet så uppstod egentligen allt i samma ögonblick som Hovet valde att ge SVT ensamrätt till bröllopet. I samma ögonblick som förlovningen tillkännagavs började en skönhetstävling mellan SVT och TV4 om vem som skulle få rätten att vara Host Broadcaster. Ett prestigeuppdrag som kostar en ohygglig summa pengar. Jag vet inte på vilka grunder beslutet fattades, men det ligger nära tillhands att tro att SVT kunde erbjuda en produktion som i Hovets ögon var mindre kommersialiserad.

Eva Hamilton och SVT gick segrande ur denna kamp. Och hon gjorde det med kraften av sin finansieringsmodell och den trovärdighet SVT som public servicebolag lyckats skapa. Att sedan Hovet lyckades få till stånd denna skönhetstävling mellan SVT och TV4 som om det gällde en Champions League final är en annan historia.

Men nu stod alltså SVT där med denna gigantiska sändning. Hur skulle de då agerat? Vi leker med tanken att de – som Joakim Jardenberg föreslår – velat dela ut denna historiska händelse till publiken. Producerat den och släppt den på en frikostig CC-BY-NC licens. Vilka problem hade uppstått?

Till att börja med hade hela Reutersdiskussionen sannolikt inte upstått. Om alla bilder finns tillgängliga för användning av vem som helst i all framtid så faller deras idé att stoppa in den i ett arkiv som endast finns tillgängligt för deras kunder. Men SVT hade genom detta också underminerat deras affärsidé och skapat en kraftig marknadspåverkan. Kanske till den grad att detta skulle blivit underkastat ett PVT test?

Man skulle också kunnat släppa klippen under en ännu frikostigare licens, CC-BY. Då hade Reuters i likhet med alla andra kunnat stoppa in det i sitt arkiv. Rent av ändrat och klippt lite i materialet. Men är det hederligt mot licensbetalarna? Att de gemensamt betalar för något som sedan kommersiella bolag kan använda och ta betalt för igen? Skulle rent av Hovet ha synpunkter på detta. Och är det förenligt med de etiska reglerna för press, TV och radio?

Detta skulle delvis kunnat lösas med en share alike licens, CC-BY-SA. Dvs Reuters hade kunna göra vad ville, lägga till, ta bort, men de får inte själva ta betalt i nästa led. Det kanske hade varit något?

Det kanske finns en väg för public servicebolagen att möta creative commons när allt kommer omkring. Men riktigt så enkelt är det naturligvis inte.

För att SVT skulle kunna släppa bröllopet på en CC licens måste man inte bara försäkra sig om att förvärvat samtliga rättigheter, utan också rätten att vidarelicensiera samtliga rättigheter. Det är en grannlaga uppgift. Varför? Jo. Säg att bröllopskortegen stannar framför ett upphovsrätts-skyddat konstverk som blir framträdande i bild. I ett nyhetssammanhang i Sverige innebär detta som regel inget problem. Om SVT vill använda samma bild i något annat sammanhang måste ersättning utgå till upphovspersonen via BUS. Detsamma gäller allt som anses ha verkshöjd. Givetvis innebär detta att framträdanden som görs i sändningen av artister också måste kontrakteras på ett sådant sätt att SVT i sin tur får släppa materialet fritt. Eventuella tal kanske också kan anses uppnå verkshöjd, eller ännu värre innehålla längre citat ur upphovsrätts-skyddade böcker måste också klareras. Listan kan, som du förstår, bli mycket lång.

Vidare överlåter alla anställda inom public servicebolagen genom sina respektive kollektivavtal den ekonomiska upphovsrätten till arbetsgivaren, men jag är osäker på om dessa avtal gör det möjligt för arbetsgivaren att släppa materialet vidare helt fritt att bearbetas. Utgångspunkten för public servicebolagen är att upphovspersoner ska ersättas ekonomiskt för deras prestationer, vilket exempelvis innebär att bolagen avsätter pengar årligen för att ersätta upphovsrätts-skyddade prestationer utförda av anställda. Fördelningen av dessa pengar sker i samarbete med de fackliga organisationerna. I det ekosystem som CC bygger på är valutan inte alltid reda pengar.

En annan komplicerande faktor är att det i upphovsrättslagen inte finns något som heter godtros förvärv. Det innebär att om SVT av någon anledning skulle missa någon tredje parts upphovsrätt och du använder materialet är det du, och inte SVT, som kan bli stämd av upphovspersonen, trots att materialet är släppt på en CC licens. Du har också att beakta den ideella rätten och ska tillfråga upphovspersonen i vissa fall.

Min slutsats är att för att kunna förverkliga det som Joakim Jardenberg vill krävs inte bara en vilja från de stora mediebolagen. Vi måste få en modernare lagstiftning, gällande såväl upphovsrätt som yttrandefrihet och tryckfrihet. Det måste till en rejäl diskussion kring tillämpningen av de etiska reglerna för press TV och radio om vi som journalister ska släppa råmaterialet fritt för vem som helst att använda. Om en CC licens ska tillämpas på aktualitetsmaterial så måste frågan kring vem som är ansvarig utgivare på nätet lösas.

Det är lätt att tro att bara för att man själv kan släppa det material man skapat fritt under CC (som denna text t ex) så kan stora företag göra detsamma. Det innebär inte heller att SVT ska komma undan med att agera som vilket kommersiellt TV bolag heller. De bör naturligtvis sätta ner foten och visa vart man vill i framtiden. De måste omedelbart börja utreda frågorna och inte ingå nya avtal som inte möjliggör en vidare spridning än idag. Vara försiktig när man tecknar kollektiviserande avtal så dessa innebär att om upphovspersoner vill släppa material fritt kan de också göra detta.

Allt sammantaget är det naturligtvis lätt att anklaga SVT för att vara snåla och inte se till publikens bästa. Men det är förenklat. De gör nog vad de kan under de regelverk som finns. Man kan möjligen anklaga Eva Hamilton för att inte tydligt ange riktningen. Vilken framtid man ser framför sig. För om public servicebolagen är rädda om sin position på mediamarknaden måste man ha strategier för de olika scenarier som kan tänkas ske. Det är något samtliga ps-bolag borde kunna vara öppnare med.

Om en liknande idé som public service skulle uppstått idag så skulle mycket kunna göras annorlunda. Det vore oerhört intressant om den diskussionen kunde uppstå i kölvattnet av denna diskussion. Det finns mycket i public service och Creative Commons grundidéer som är gemensamt. Men public service står fortfarande stadigt med fötterna i ett gammalt och tryggt ekosystem, medan Creative Commons bygger på ett annat.

Men det hoppas jag vi kan prata mer om på SSWC den 13-15 augusti. Jag och Joakim får förhoppningsvis till en session på ämnet. Vi ses väl då?

About these ads

Postat i:Public service, , , , , , , , , , , ,

17 Responses

  1. Anton Johansson skriver:

    Tack för en bra bloggpost. Ses på SSWC! =)

    /Anton, @agaton

    • Johan Grafström skriver:

      Tack!
      Lita på det. Det ska bli riktigt kul att återse både Tjärö och hela internet irl igen ;-)

  2. Ola Henriksson skriver:

    Utan att ha full insyn i de olika CC-licenserna, måste jag ställa frågan om TV4: Är sändningen fri att använda kan ju de kommersiella kanalerna också sända bröllopet med reklam? Och det var väl just därför hovet valde SVT. Hur hanteras en sådan situation i de scenarion du beskriver här och i Jardenbergs vision?

    • Johan Grafström skriver:

      Jag är inte bombis på att jag helt fattar vad du menar. Det skulle i princip gå att SVT släpper sin HB feed under CC-BY och i så fall skulle TV4 kunna återutsända den med reklamavbrott antar jag. Men de skulle behöva ange SVT som källa. Under CC-BY-NC kan de inte sända reklam. Vet inte om en broadcastfeed någonsin licensierats på det sättet.

      Men bröllopet sändes ju i ett flertal länder och de använde SVT:s feed. Ett flertal sändande kanaler var säkert kommersiella Men betalade då för detta till SVT. Det hade sett likadant ut om TV4 hade fått HB uppdraget. I HB feeden finns ingen reklam. Varje land clearar sin egna rättigheter gällande ex musik till deras collecting societys.

      Men jag är som sagt ingen expert på området. Fick du svar?

      Johan

  3. [...] Debatten om ett bröllop och två olika ekosystem « Johan Grafström [...]

  4. Erik Fichtelius skriver:

    UR:s styrelse har i sin nya strategi som vision sagt att
    UR med kvalitet och generositet ska bidra till att skapa utbildning i världsklass.

    Ordet generositet har vi valt för att kunna börja jobba mot creative commons. Frågan är bara hur vi ska göra det på ett klokt sätt…..

  5. [...] Debatten om ett bröllop och två olika ekosystem « Johan Grafström [...]

  6. Joakim Vollert skriver:

    tack för ett mkt bra inlägg!

    Jag skulle vilja tillägga att skulle det är intressant här att man börjar diskussionen i slutet att svt har rättigheterna OM de nu hade haft målet att CC det SKULLE de då få rättigheterna från början – detta har ingen diskuterat överhuvudtaget…

    Sen skulle jag vilja rikta en fråga till Johan – När det gäller skolan – det finns endel fantastiskt svt material som tex Hitlåtens historia som många lärare hade velat ha tillgång till – finns det möjligheter att få tillgång til dessa? genom tex SLI.se som har UR material? Tror du att det skulle vara möjligt att lägga ut mer svt material på sli.se (jag vet att du inte jobbar på svt =) )

    HAde varit kul att få vara med och testa ur’s öppenhet med att ev få remixa ert materila tillsammans med elever i utbildningssyft – hade varit fantastiskt !!!

    • Johan Grafström skriver:

      Tack!
      Det är klart att SVT är såpass starka att om de verkligen bestämmer sig att släppa delar under CC, kanske inte allt, så är det möjligt. Sedan om det skulle resultera i att de skulle tappa hela sändningsrätten vågar jag inte ens spekulera i.

      Vad gäller tillgänglighet via SLI för SVT producerade program så händer det att vi köper över program till UR så de får användas inom utbildningsväsendet, Men tex Hitlåtens historia kan var svår eftersom det är mycket arkivmtrl som måste klareras klipp för klipp.

      Hoppas också att min arbetsgivare ska kunna släppa mer material under frikostiga licenser. Det vore riktigt coolt. Men det rör på sig i alla fall. Keep The faith!

      Johan

  7. [...] om Public Service i allmänhet, SVT i synnerhet och om att släppa materialet fritt. Inlägget är ursprungligen publicerat i Grafströms egen blogg, men vi återpublicerar det här på SSBD med hopp om fler läsare och en vidgad debatt om Public [...]

  8. Anna Serner skriver:

    Verkligen intressant inlägg! Några funderingar kring dina egna identifierade problem.

    Det första gäller upphovsrätten. Just nu finns ett delbetänkande för en ny upphovsrättslag (URL)ute på remiss. I den är ett första försök till en s k arbetsgivarregel inskriven. Den innebär att de ekonomiska rättigheter som följer det verk som skapas för ett mediebolag av en anställd ska övergå till arbetsgivaren fullt ut. D v s, arbetsgivaren ska anses ha betalt upphovsmannen genom lönen och därmed finns inga begränsningar för vilken spridning som verket ska kunna få. En liknande regel har länge funnits för det som skapas för datorer, 40a§. Som förslaget ser ut är det inte lika långtgående som 40a§, men en bit på vägen.
    Du tar själv upp vad som händer om verket sedan bearbetas av nästa ”spridare”, ex Reuters, som kanske inte vet hur rättighetsklareringen ser ut. Det blir egentligen bara kritiskt om de sker utan att man visar hänsyn till den ideella rätten. Om man tror att den rätten skulle kränkas (vilket kräver ganska mycket) så tycker jag inte att det är att begära för mycket att Reuters själv måste klarera det, precis som de gör idag.
    Du tar också upp frågan om de pressetiska reglerna (som ju inte ens nu följs av ps-bolagen som ”bara” moraliskt står bakom bakom dem) och vem som är ansvarig utgivare på nätet. Jag förstår inte riktigt vad som är problemet där? Som sagt finns inga förbindande spelregler ens nu och det som man sprider blir man ansvarig för oavsett om man är utgivare eller inte. Det är alltså ingen fara för dem som skildras, som då har fler möjligheter att väcka talan, utan mest den som väljer att vidaresprida och som inte är skyddad enligt TF/YGL. Att få ett utgivarbesked för nätet är ju fullt möjligt, så den som vill få skydd av yttrandefrihetslagstiftningen har alla möjligheter. Eller tänker du på något annat?

    Slutligen är frågan om ps-bolagens innehåll ska kunna spridas till kommersiella aktörer tack vare att vi via licensen anses ha betalt för det redan. Som samarbetet mellan SVT och Stampen ser ut så får inte SVTs material läggas bakom betalspärrar, oavsett om tidningens innehåll skulle få en sådan spärr någon gång. Man kan alltså avtala om det, precis som man skulle kunna avtala med Reuters. Men jag undrar om man i så fall inte skulle verka för att alla ps-bolag inom EU skulle (tack vare deras likartade finansieringsform åtminstone till vissa delar) göras tillgängliga för alla EU-medlemsländer? På så vis skulle vi verkligen få åsiktsmångfald!
    Allt förutsätter förstås att ps-bolagen inte anses vara som vilket mediebolag som helst, vilket jag nog tror att de vill?

    • Johan Grafström skriver:

      Anna. Tack för fler spännande diskussionspunkter och perspektiv.

      Vad som kommer ske med upphovsrätten framöver känns svårt att spekulera kring, Men det är inte sannolikt att den kommer utvecklas i en ”friare” riktning, i mening att den kommer innebära inskränkningar för upphovsrättsinnehavare. Upphovspersonens rätt till ekonomisk utkomst är väl etablerad i internationella konventioner och EU rätten. Då tror jag snarare att lagstiftningen kommer underlätta licensiering av slag som ex creative commons.

      Vad gäller de pressetiska reglerna agerar journalister inom public service i enlighet med dessa oavsett på vilket sätt arbetsgivaren ställt sig bakom dem. Mycket av trovärdigheten för ps-bolagen ligger i att såväl enskilda redaktioner som journalister garanterar att de agerar med integritet och förnuft. Men detta har ju inte med upphovsrätt att göra, eller arbetsgivarens möjlighet att förvärva den genom avtal, utan snarare om den yrkesetik som vi alla bär inom oss. Men visst kompliceras det av att fler och fler, både upphovsrättsinnehavare och nyttjare, rör sig mellan de båda ekosystemen.

      Givetvis har den som bearbetar ett material skyldighet att förhålla sig till de aktuella reglerna i det land publiceringen sker. Och däri ligger ett av de stora bekymren i en möjlig implementering av creative commons som jag ser det. Det finns inga möjligheter att begränsa användningen geografiskt. Jag förstår varför, då det i skäl och mening går emot hela idén med CC. Men utifrån publicistiskt perspektiv vet vi att vad som är relevant inte alltid är samma sak beroende på var det publiceras. Jag vill mena att det åtminstone moraliskt åligger den som licensierar ett material enligt creative commons att säkerställa att enskilda medverkande åtnjuter grundlagsskydd.

      Eftersom jag inte talar utifrån min arbetsgivare, som inte heller är SVT, har jag svårt att ta ställning till hurvida det skulle vara förenligt med public service att sprida material kommersiellt. Det är också skillnad om vi pratar om råmaterial eller helt enkelt tillgänggöra ex API:er så att aktörer, kommersiella eller ej, kan skapa tjänster – liknande Stampens – baserat på material producerat av ps-bolag. Men jag är övertygad om att olika typer av exklusiva avtal bara kommer göra oss sårbara. Det finns ingenting som tyder på samhället i stort går i den riktningen. Vi måste helt enkelt acceptera att sanning och kunskap är något som är dynamiskt, ett rörligt mål. Och att vi måste söka samarbete med vår publik. Ett samarbete som bygger på generositet och lyhördhet. Annars spelar det ingen roll om vi är ett vanligt mediebolag eller publikfinansierat. Ingen kommer att sakna oss om vi försvinner.

      Hoppas du kommer ner på SSWC. Det skulle vara ett ypperligt tillfälle att borra vidare i detta.

  9. [...] 29 06 2010 Johan Grafström, journalist på UR, har skrivit ett intressant blogginlägg i anledning av SVT/Reuters-grälet. [...]

  10. Anna Serner skriver:

    Tyvärr kommer jag inte till SSWC eftersom jag ska på nordiskt möte med mina systerorganisationer.
    Jag har försökt få dem att förlägga mötet på samma ö som SSWC (jag tror delaktighet där skulle vara mer givande än att ha ett eget möte) men de valde att lägga det på en annan ö; Bornholm. Men från oss hoppas vi ändå kunna skicka fler än Medievärlden, tror vi står på kö för biljett…
    Jag tror jag kommer arrangera en öppen debatt om detta ämne i höst. Det är dags för ett reflekterat samtal om samarbeten, kommersialisering och trovärdighet. Gärna lite medietik också, för de krav du ställer på vidaresändarna är en utmaning!

  11. Johan Grafström skriver:

    Synd att du inte kommer till SSWC. Men du kanske kan hyra en havskajak och paddla över någon kväll ;-)
    Ser precis som du fram emot en konkretiserad debatt kring såväl public service framtida roll som hur publiken ska kunna medskapa i samarbete med etablerade mediehus. Vi lär återkomma som sagt!

    Johan

  12. [...] Johan Grafström diskuterar creative commons-lincenser i en text om ”debatten om ett bröllop och två ekosystem”. Läs debattinlägget i samma ämne, signerat Joakim Jardenberg på svd.se [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Johan Grafström är redaktionschef. Läs mer här.

DISCLAIMER: Åsikter som uttrycks på denna blogg är helt och hållet mina egna och reflekterar inte min arbetsgivares. Men det står naturligtvis fritt upp till dig att kommentera eller citera mig som privatperson.

@grafstrom på Twitter

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: