Johan Grafström

Ikon

Medier i allmänhet. Etermedier i synnerhet.

Public service måste vara generösa

Foto: Holger.Ellgaard CC-BY-SA 3.0

En god vän berättade en historia för mig i somras. Hans dotter, Emma, hade fått i läxa att skriva en berättelse om henne själv, hennes familj, var hon bor, hennes intressen och fritidsaktiviteter. Det är en ganska vanlig uppgift i skolan. Nu tillhörde just Emma inte de som har det så lätt med att formulera långa texter. En lätt dyslexi och många röda bockar i marginalerna hade fått henne att tappa lusten till skrivandet.

Men barn har ju en utomordentlig förmåga att kompensera sina brister så hon gav sig genast i kast med uppgiften, men i stället genom att skapa en interaktiv presentation. Den innehöll länkar till Google earth, filmsekvenser, musik, Youtube-klipp och massvis med stillbilder hon hittat på nätet. Emmas läxa förvandlades snabbt till en advokats våta dröm med drygt ett trettiotal upphovsrättsliga intrång. Något som hennes klasskamrater med bättre förutsättningar att formulera sig i text inte berörs av eftersom alfabetet lyckligtvis nog inte är skyddat i lag. Något det säkerligen hade varit om det hade skapats idag.

Idag omges barn av medier på ett helt annat sätt än när du och jag växte upp. Fakta är knappast en trång sektor och vi lever i ett samhälle där vi kan ta reda på allt om svenska grodor eller vem som är skolminister inom loppet av 30 sekunder, med en mobil för en tusenlapp. De flesta barn har, precis som vuxna, tillgång till dator och inspelningsutrutning för såväl bild som ljud i sina mobiler. Tjänster som Bambuser och Ustream möjliggör för vem som helst att direktsända bild och ljud bara det finns 3G uppkoppling. Detta ger oss som individer de möjligheter som exklusivt var förunnade public service en gång i tiden. Och nu när det blivit allmängods räcker det att ta ett titt i sin facebook feed för att förstå att det har förändrat vårt språk för alltid. Vi vill inte längre bara kommunicera med text utan använder bilder, ljud och musik.

Men tillbaka till Emmas hemuppgift. Hon fick till att börja med stora problem att lämna in sin läxa på de två sidor som hennes lärare hade begärt. Ett annat problem är att hennes naturliga språk är skyddat i lag. Tillspetsat skulle man tom kunna påstå att lagen i en vidare mening berövar Emma delar av sitt språk.

Så för mig är det naturligt att ett moderniserat public service bör sträva efter att hjälpa Emma och alla andra genom att tillgängliggöra stora delar av sitt material och sina arkiv för vidare bearbetning. Det skulle ge oss alla möjligheter att kommunicera på våra egna villkor och släppa lös potentialen i varje individ. Public service bolagen kan naturligtvis inte ensamma lösa alla de utmaningar som detta innebär. Men i kraften av att vara en av landets mäktigaste mediekoncerner kommer det att lyckas. Bara man vill och bestämmer sig för det.

Johan Grafström är redaktionschef på UR

(Krönikan ursprungligen publicerad i Vi på TV 2011-03-18)

Postat i:Public service, , , , , ,

Johan Grafström är redaktionschef. Läs mer här.

DISCLAIMER: Åsikter som uttrycks på denna blogg är helt och hållet mina egna och reflekterar inte min arbetsgivares. Men det står naturligtvis fritt upp till dig att kommentera eller citera mig som privatperson.

@grafstrom på Twitter

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.