Johan Grafström

Ikon

Medier i allmänhet. Etermedier i synnerhet.

Public service måste vara generösa

Foto: Holger.Ellgaard CC-BY-SA 3.0

En god vän berättade en historia för mig i somras. Hans dotter, Emma, hade fått i läxa att skriva en berättelse om henne själv, hennes familj, var hon bor, hennes intressen och fritidsaktiviteter. Det är en ganska vanlig uppgift i skolan. Nu tillhörde just Emma inte de som har det så lätt med att formulera långa texter. En lätt dyslexi och många röda bockar i marginalerna hade fått henne att tappa lusten till skrivandet.

Men barn har ju en utomordentlig förmåga att kompensera sina brister så hon gav sig genast i kast med uppgiften, men i stället genom att skapa en interaktiv presentation. Den innehöll länkar till Google earth, filmsekvenser, musik, Youtube-klipp och massvis med stillbilder hon hittat på nätet. Emmas läxa förvandlades snabbt till en advokats våta dröm med drygt ett trettiotal upphovsrättsliga intrång. Något som hennes klasskamrater med bättre förutsättningar att formulera sig i text inte berörs av eftersom alfabetet lyckligtvis nog inte är skyddat i lag. Något det säkerligen hade varit om det hade skapats idag.

Idag omges barn av medier på ett helt annat sätt än när du och jag växte upp. Fakta är knappast en trång sektor och vi lever i ett samhälle där vi kan ta reda på allt om svenska grodor eller vem som är skolminister inom loppet av 30 sekunder, med en mobil för en tusenlapp. De flesta barn har, precis som vuxna, tillgång till dator och inspelningsutrutning för såväl bild som ljud i sina mobiler. Tjänster som Bambuser och Ustream möjliggör för vem som helst att direktsända bild och ljud bara det finns 3G uppkoppling. Detta ger oss som individer de möjligheter som exklusivt var förunnade public service en gång i tiden. Och nu när det blivit allmängods räcker det att ta ett titt i sin facebook feed för att förstå att det har förändrat vårt språk för alltid. Vi vill inte längre bara kommunicera med text utan använder bilder, ljud och musik.

Men tillbaka till Emmas hemuppgift. Hon fick till att börja med stora problem att lämna in sin läxa på de två sidor som hennes lärare hade begärt. Ett annat problem är att hennes naturliga språk är skyddat i lag. Tillspetsat skulle man tom kunna påstå att lagen i en vidare mening berövar Emma delar av sitt språk.

Så för mig är det naturligt att ett moderniserat public service bör sträva efter att hjälpa Emma och alla andra genom att tillgängliggöra stora delar av sitt material och sina arkiv för vidare bearbetning. Det skulle ge oss alla möjligheter att kommunicera på våra egna villkor och släppa lös potentialen i varje individ. Public service bolagen kan naturligtvis inte ensamma lösa alla de utmaningar som detta innebär. Men i kraften av att vara en av landets mäktigaste mediekoncerner kommer det att lyckas. Bara man vill och bestämmer sig för det.

Johan Grafström är redaktionschef på UR

(Krönikan ursprungligen publicerad i Vi på TV 2011-03-18)

Postat i:Public service, , , , , ,

Debatten om ett bröllop och två olika ekosystem

I något SvD rubricerar som “SVT-Bråket om bröllopsbilderna” pågår just nu en diskussion mellan SVT:s VD Eva Hamilton och Joakim Jardenberg.

Inledningsvis vill jag poängtera en sak. Jag är inte jurist så de slutsatser och iakttagelser som jag ger uttryck för här bygger på erfarenhet och vad jag lyckats läsa mig till i allmänt tillgängliga artiklar i ämnet. Sitter du med sakkunskaper fyll då gärna på i kommentarsfältet.

Joakim Jardenbergs agenda är tydlig; Släpp så mycket public service-material som möjligt fritt så att publiken och entreprenörer kan dra nytta av det. Detta mot bakgrund av den unika finansieringsmodell som SVT vilar på. Eva Hamilton å andra sidan menar att det är inte rimligt att de aktuella bilderna från Kronprinsessan Victoria och Prins Daniels bröllop ska hamna i Reuters arkiv för den facila summan av €1.000. Utan att de endast skulle få sprida bilderna enligt modellen för nyhetsrätt, dvs 48 timmar. Principiellt förstår jag båda två men jag upplever att de pratar om olika saker.

Eva argumenterar på samma sätt  som vilken chef för ett stort mediebolag som helst. Hon sitter på något som är unikt och vill inte att de dyra bilder man producerat ska kunna spridas för vinden. Problemet ligger möjligen i att hon inte är chef för vilket mediebolag som helst. SVT är ett publikfinansierat bolag som genom en av riksdagen beslutad licensavgift finansierar sin verksamhet. En gammal konstruktion sprungen ur en tid då TV-mediets genomslagskraft ansågs så stor att man var tvungen att reglera densamma. Men nu gäller diskussionen internet. En distributionsform som trots sin överlägsenhet i förhållande till TV inte har ansetts behöva reglering enligt samma modell. Men internet för en broadcaster som SVT är i allt väsentligt förknippat med distribution på samma sätt som etersänd TV. Ett sätt att nå brukarna genom teknologi.

Det internet Jocke pratar om är något helt annat. En plattform för att dela och samskapa innehåll. Vare det uppslagsverk, mjukvara,TV-program eller diktsamlingar, det spelar ingen roll. Internets styrka ligger i samskapandet snarare än distributionen i sig. Detta kräver i sin tur ett nytt ekosystem, av somliga benämnt wikinomics.

Om vi backar bandet så uppstod egentligen allt i samma ögonblick som Hovet valde att ge SVT ensamrätt till bröllopet. I samma ögonblick som förlovningen tillkännagavs började en skönhetstävling mellan SVT och TV4 om vem som skulle få rätten att vara Host Broadcaster. Ett prestigeuppdrag som kostar en ohygglig summa pengar. Jag vet inte på vilka grunder beslutet fattades, men det ligger nära tillhands att tro att SVT kunde erbjuda en produktion som i Hovets ögon var mindre kommersialiserad.

Eva Hamilton och SVT gick segrande ur denna kamp. Och hon gjorde det med kraften av sin finansieringsmodell och den trovärdighet SVT som public servicebolag lyckats skapa. Att sedan Hovet lyckades få till stånd denna skönhetstävling mellan SVT och TV4 som om det gällde en Champions League final är en annan historia.

Men nu stod alltså SVT där med denna gigantiska sändning. Hur skulle de då agerat? Vi leker med tanken att de – som Joakim Jardenberg föreslår – velat dela ut denna historiska händelse till publiken. Producerat den och släppt den på en frikostig CC-BY-NC licens. Vilka problem hade uppstått?

Till att börja med hade hela Reutersdiskussionen sannolikt inte upstått. Om alla bilder finns tillgängliga för användning av vem som helst i all framtid så faller deras idé att stoppa in den i ett arkiv som endast finns tillgängligt för deras kunder. Men SVT hade genom detta också underminerat deras affärsidé och skapat en kraftig marknadspåverkan. Kanske till den grad att detta skulle blivit underkastat ett PVT test?

Man skulle också kunnat släppa klippen under en ännu frikostigare licens, CC-BY. Då hade Reuters i likhet med alla andra kunnat stoppa in det i sitt arkiv. Rent av ändrat och klippt lite i materialet. Men är det hederligt mot licensbetalarna? Att de gemensamt betalar för något som sedan kommersiella bolag kan använda och ta betalt för igen? Skulle rent av Hovet ha synpunkter på detta. Och är det förenligt med de etiska reglerna för press, TV och radio?

Detta skulle delvis kunnat lösas med en share alike licens, CC-BY-SA. Dvs Reuters hade kunna göra vad ville, lägga till, ta bort, men de får inte själva ta betalt i nästa led. Det kanske hade varit något?

Det kanske finns en väg för public servicebolagen att möta creative commons när allt kommer omkring. Men riktigt så enkelt är det naturligvis inte.

För att SVT skulle kunna släppa bröllopet på en CC licens måste man inte bara försäkra sig om att förvärvat samtliga rättigheter, utan också rätten att vidarelicensiera samtliga rättigheter. Det är en grannlaga uppgift. Varför? Jo. Säg att bröllopskortegen stannar framför ett upphovsrätts-skyddat konstverk som blir framträdande i bild. I ett nyhetssammanhang i Sverige innebär detta som regel inget problem. Om SVT vill använda samma bild i något annat sammanhang måste ersättning utgå till upphovspersonen via BUS. Detsamma gäller allt som anses ha verkshöjd. Givetvis innebär detta att framträdanden som görs i sändningen av artister också måste kontrakteras på ett sådant sätt att SVT i sin tur får släppa materialet fritt. Eventuella tal kanske också kan anses uppnå verkshöjd, eller ännu värre innehålla längre citat ur upphovsrätts-skyddade böcker måste också klareras. Listan kan, som du förstår, bli mycket lång.

Vidare överlåter alla anställda inom public servicebolagen genom sina respektive kollektivavtal den ekonomiska upphovsrätten till arbetsgivaren, men jag är osäker på om dessa avtal gör det möjligt för arbetsgivaren att släppa materialet vidare helt fritt att bearbetas. Utgångspunkten för public servicebolagen är att upphovspersoner ska ersättas ekonomiskt för deras prestationer, vilket exempelvis innebär att bolagen avsätter pengar årligen för att ersätta upphovsrätts-skyddade prestationer utförda av anställda. Fördelningen av dessa pengar sker i samarbete med de fackliga organisationerna. I det ekosystem som CC bygger på är valutan inte alltid reda pengar.

En annan komplicerande faktor är att det i upphovsrättslagen inte finns något som heter godtros förvärv. Det innebär att om SVT av någon anledning skulle missa någon tredje parts upphovsrätt och du använder materialet är det du, och inte SVT, som kan bli stämd av upphovspersonen, trots att materialet är släppt på en CC licens. Du har också att beakta den ideella rätten och ska tillfråga upphovspersonen i vissa fall.

Min slutsats är att för att kunna förverkliga det som Joakim Jardenberg vill krävs inte bara en vilja från de stora mediebolagen. Vi måste få en modernare lagstiftning, gällande såväl upphovsrätt som yttrandefrihet och tryckfrihet. Det måste till en rejäl diskussion kring tillämpningen av de etiska reglerna för press TV och radio om vi som journalister ska släppa råmaterialet fritt för vem som helst att använda. Om en CC licens ska tillämpas på aktualitetsmaterial så måste frågan kring vem som är ansvarig utgivare på nätet lösas.

Det är lätt att tro att bara för att man själv kan släppa det material man skapat fritt under CC (som denna text t ex) så kan stora företag göra detsamma. Det innebär inte heller att SVT ska komma undan med att agera som vilket kommersiellt TV bolag heller. De bör naturligtvis sätta ner foten och visa vart man vill i framtiden. De måste omedelbart börja utreda frågorna och inte ingå nya avtal som inte möjliggör en vidare spridning än idag. Vara försiktig när man tecknar kollektiviserande avtal så dessa innebär att om upphovspersoner vill släppa material fritt kan de också göra detta.

Allt sammantaget är det naturligtvis lätt att anklaga SVT för att vara snåla och inte se till publikens bästa. Men det är förenklat. De gör nog vad de kan under de regelverk som finns. Man kan möjligen anklaga Eva Hamilton för att inte tydligt ange riktningen. Vilken framtid man ser framför sig. För om public servicebolagen är rädda om sin position på mediamarknaden måste man ha strategier för de olika scenarier som kan tänkas ske. Det är något samtliga ps-bolag borde kunna vara öppnare med.

Om en liknande idé som public service skulle uppstått idag så skulle mycket kunna göras annorlunda. Det vore oerhört intressant om den diskussionen kunde uppstå i kölvattnet av denna diskussion. Det finns mycket i public service och Creative Commons grundidéer som är gemensamt. Men public service står fortfarande stadigt med fötterna i ett gammalt och tryggt ekosystem, medan Creative Commons bygger på ett annat.

Men det hoppas jag vi kan prata mer om på SSWC den 13-15 augusti. Jag och Joakim får förhoppningsvis till en session på ämnet. Vi ses väl då?

Postat i:Public service, , , , , , , , , , , ,

En prövning av public service-tjänster får inte böja sig för marknadskrafter

I januari 2006 lanserade BBC ett av de mest ambitiösa webbprojekten i företagets historia – BBC Jam. En digital läroportal som riktade sig till barn mellan 5-16 år och som följde läroplanens steg i flera av kärnämnena. Syftet var att erbjuda ett oberoende webbaserat stöd till befintliga läromedel i skolan och därmed skapa en länk mellan klassrummet och hemmet. Ett särskilt fokus låg på barn med olika typer av inlärningssvårigheter, funktionsnedsättningar och naturligtvis på minoritetsspråken i Storbritannien. Budgeten var svindlande 150 miljoner pund och projektet föregicks av en rigorös förhandsprövning av såväl kulturdepartementet i Storbritannien som EU kommissionen. I tillståndet som beviljades redan 2003 fanns en serie villkor där det bland annat reglerades hur stor del av läroplanen som fick täckas av tjänsten för att inte begränsa de kommersiella möjligheterna för läromedelsförlagen. Hälften av kostnaden för innehållet skulle produceras av studios utanför BBC till ett värde av 45 miljoner pund. Utbildningsdepartementet öronmärkte dessutom 530 miljoner pund för att skolorna skulle kunna köpa in digitala läromedel som kompensation för den eventuella påverkan som BBC Jam skulle få marknaden.

Men de kommersiella aktörerna nöjde sig inte med detta utan menade att BBC inte höll sig till villkoren i tillståndet. Efter påtryckningar från EU kommissionen, valde BBC Trust att temporärt stänga tjänsten den 20 mars 2007. BBC:s styrelse fick i uppdrag att ta fram ett nytt förslag på hur man skulle möta behoven från skolsystemet. Och att man nu dessutom skulle ta hänsyn till den förändrade marknadssituationen för digitala läromedel sedan det ursprungliga tillståndet beviljades 2003. Detta nya förslag utsattes återigen för ett fullt PVT (Public Value Test) samt en analys av tjänstens marknadspåverkan, sk market impact assessment. Utfallet av dessa tester gjorde att BBC:s styrelse nära ett år senare, i februari 2008, konstaterade att inte ens en modifierad version av BBC Jam skulle kunna rymmas inom de regleringar man såg framför sig. BBC Jam stängdes permanent och kostnaden för licensbetalarna uppgick till drygt 75 miljoner pund. Någon liknande tjänst har inte kommit från de bolag som kritiserade tjänsten trots att det nu är mer än fyra år sedan tjänsten lanserades.

Nu ska ett liknande PVT system införas i Sverige. I enlighet med ett meddelande från EU kommissionen ska nya tjänster från public servicebolagen förhandsprövas utifrån dess värde för publiken och påverkan på marknaden. Detta är i grunden något positivt och exemplet ovan illustrerar bara den svåra balansgång det innebär att på förhand värdera något som ännu inte existerar. Särskilt med tanke på att det många gånger kan uppstå en konflikt mellan tjänstens värde för publiken och dess inverkan på marknaden.

Vi som jobbar inom public servicebolagen har för länge sedan insett att vår överlevnad hänger på att vi klarar av att skapa verkliga värden för vår publik. I mitt tidigare jobb på SVT hade jag förmånen att jobba tillsammans med teamet som skapade SVT Play. En tjänst som är världsledande vad gäller on-demand teve över öppet internet. SVT Play har i grunden förändrat hur människor idag konsumerar rörlig bild och många kommersiella aktörer har släppt liknande tjänster. Sannolikt har tjänsten också till viss del begränsat illegal fildelning och kan anses stimulera bredbandspenetrationen i Sverige. Tidigare okända aktörer som ex Headweb och Voddler ser naturligtvis affärsmöjligheterna i att allt fler lär sig titta på film, barnprogram, fakta och tv-serier i sina datorer. Men SVT Play har också satt oerhörd press på de kommersiella tevekanalernas affärsmodeller. Det kommer sannolikt att ta en avsevärd tid innan de börjar tjäna pengar på att erbjuda sina program på nätet. Konkurrensen från ett i det närmaste fullsorterat och reklamfritt utbud som finns tillgängligt i minst 30 dagar helt utan kostnad är naturligtvis hård och SVT är marknadsledande. Så skulle då SVT Play ha blivit godkänd om den tvingats genomgå en förhandsprövning enligt den förslagna modellen? Det vet vi naturligtvis inte men jag tror att de flesta är eniga om att värdet för publiken är oerhört högt men att marknadspåverkan är betydligt mer svårbedömd. Det är också sannolikt att remisserna från aktörer som MTG, TU och Bonnier väger tyngre än de från unga entreprenörer som vill skapa nya moderna tjänster som snarare skulle vinna på draghjälpen från public service.

Fallet med BBC Jam är snarare ett tragiskt exempel som visar hur illa det kan gå. Ett litet antal etablerade förlagshus lyckas – utan att tydligt specificera sin kritik och än mindre belägga att de faktiskt lider skada – stänga en tjänst vars ambition var att digitalisera och demokratisera det engelska skolsystemet. Förlorarna är barn och unga i Storbritannien som gått miste om ett stort ambitiöst läroprojekt i allmänhetens tjänst. Frågan är långt från okontroversiell i Storbritannien och Steven Barnett, Professor i kommunikationsvetenskap vid University of Westminister, kommenterade stängningen så här i The Guardian:

”It (BBC Jam) was shut down because of complaints to Brussels by a tiny number of education software companies complaining that it ”distorted the market” – and to hell with the public benefits that it brought the nation’s children. Please don’t tell me that the interests of plurality were served by that decision.”

Jag ser positivt på att våra nya tjänster prövas utifrån det värde de tillför vår publik och det finns anledning att tro att det långsiktigt kommer att stärka public service roll. Slutsatsen blir att Myndigheten för radio och tv – som utredaren har föreslagit ska handlägga förhandsprövningarna i Sverige – kommer ha en grannlaga uppgift i att prioritera verkligt värde för publiken snarare än att böja sig för marknadskrafter som instinktivt motsätter sig allt public servicebolagen kommer vilja företa sig. I synnerhet om det är något som publiken verkligen drar nytta av.

Artikeln är ursprungligen publicerad på Medievärldens webb: http://www.medievarlden.se/diskussion/2010/04/johan-grafstrom-en-provning-av-public-service-tjanster-far-inte-boja-sig-for-mark

Lite länkar och källhänvisningar:

http://en.wikipedia.org/wiki/BBC_Jam

http://www.bbc.co.uk/bbctrust/index.shtml

http://www.bbc.co.uk/bbctrust/our_work/new_services/index.shtml#public_value_practice

http://www.guardian.co.uk/media/2007/mar/26/mondaymediasection9

http://www.guardian.co.uk/media/pda/2008/jun/09/thebbccoukreviewaresponse

http://www.bbc.co.uk/bbctrust/news/press_releases/2007/march/14_03_2007.shtml

UPPDATERING: Mats Svegfors och Cilla Benkö på Sveriges Radio har tagit upp en annan dimension av förhandsprövning av tjänster på DN Debatt:

http://www.dn.se/debatt/tidningarna-bryr-sig-inte-langre-om-yttrandefrihet-1.1093742

UPPDATERING 2: Nu har beslut tagits och flera har reagerat mot det:

http://www.resume.se/nyheter/2010/12/16/nya-tjanster-fran-sr-svt-o/

http://www.resume.se/nyheter/2010/12/16/eva-hamiltons-motattack/

http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article3043297.ece

http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article3042230.ece

Det har också startats två namninsamlingar på olika ställen på nätet

http://www.petitionspot.com/petitions/upprop

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5151

UPPDATERING 3:

”Johan Croneman: Märkliga tider” i DN

Följ diskussionen på Twitter under taggen #psgranskning

UPPDATERING 4:

Astrid Söderbergh Widding skriver på SVT Kultur: Prövning riskerar hämma nya idéer

UPPDATERING 5:

Cilla Benkö och Mats Svegfors argumenterar klokt i KU kring hur en förhandsprövning i den beslutade formen kan stå i strid med YGL och radio-tv lagen. Se klippet i SVT Play.

Mikael Zachrisson på SR refererar KU förhöret på #medieormen.

 

Postat i:Public service, , , , , ,

Johan Grafström är redaktionschef. Läs mer här.

DISCLAIMER: Åsikter som uttrycks på denna blogg är helt och hållet mina egna och reflekterar inte min arbetsgivares. Men det står naturligtvis fritt upp till dig att kommentera eller citera mig som privatperson.

@grafstrom på Twitter

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.