Johan Grafström

Ikon

Medier i allmänhet. Etermedier i synnerhet.

Vad är det egentligen som är så jäkla märkvärdigt med att starta ett racingteam på Twitter?

Tredje gången det brummade till i fickan plockade jag upp telefonen trots att jag satt i ett ganska viktigt möte. Jag tänkte att det var bäst att kolla vem som är så ivrig att få tag i mig. Såg att det var min fru, bad om ursäkt till de andra mötesdeltagarna och lämnade rummet med motivet att det förmodligen var viktigt. Jag svarade inte som vanligt med “Hej det är Johan” utan “Har det hänt nåt? Är det viktigt?”.

Något förvånad hör jag min sexårige son i andra änden från en ganska brusig miljö. Till saken hör att han inte gillar att hålla telefonen mot örat utan aktiverar alltid högtalartelefonen på sin mammas iPhone. Han börjar: ”Pappa, pappa, pappa. Vad är viktigt?”

På ett sätt som förmodligen enklast beskrivs som mästrande och tråkigt börjar jag beskriva ordet “viktigt” för honom. Han tappar naturligtvis tråden direkt och börjar i stället använda sin nuvunna kunskap – att läsa – och bokstaverar det som står på den röda knappen på telefonens trycksskärm. ”L Ä G G P Å, pappa, varför står det “lägg på” på telefonen?”. Jag svarade att det betyder att man trycker där när man inte vill prata längre – man lägger på luren. I andra änden är det tyst en stund. Han upprepar “Men pappa, varför står det LÄGG PÅ?”

Plötsligt inser jag hur relevant hans fråga egentligen är och att det har öppnats ett pedagogiskt fönster. Nu ska jag utnyttja det till att försöka förklara hur det var förr i tiden, innan det fanns mobiltelefoner. Snabbt inser jag att vi inte har någon “vanlig” telefon hemma och frågar i stället om han kommer ihåg hur telefonen ser ut hemma hos farfar. Han svarar “Men farfar har ju en likadan telefon som du, fast den har inga roliga spel”.

Jag förklarar att jag inte menar farfars mobil utan den som står i vardagsrummet, den man ringer till om man vill prata med hela familjen. Hans reaktion är lika naturlig som klarsynt; – Varför skulle man vilja prata med hela familjen när man ringer till farfar? Vill jag ringa farmor ringer jag väl henne?

Det lilla pedagogiska fönstret som hade öppnats blåste snabbt igen och förvandlades till ett förkrossande nederlag för vuxenvärlden på alla plan. Det är omöjligt att beskriva för en intelligent varelse varför översättaren på Apple kommit på den vettlösa idén att översätta “End call” till “Lägg på”. Och när jag gav mig in i en förklaringsmodell för detta insåg jag att det är lika omöjligt att förklara varför man fortfarande har hemtelefoner. Jag kan bara bäva inför de frågor som kommer att uppstå första gången han öppnar Microsoft Word med dess märkliga ikoner.

När jag gick in som teammedlem i Morris motorcycles så hade jag en baktanke. Jag såg framför mig att jag i en framtid – med grått hår och fårat ansikte – ska sitta och skryta för mina barnbarn hur jag investerat i ett racingteam för elmotorcyklar efter att ha läst om det på Twitter.

Efter samtalet med min son slås jag av att drömmen nog inte kommer besannas. Mina barnbarn kommer förmodligen inte fatta ett jäkla smack. De lär fråga saker som; Vad är Twitter? Vad är bensin och varför använde ni den till att köra motorcykel och bil?, Vad hände med permafrosten?, Hade ni inte partikeltransportörer i era Segways? Föddes du innan Google blev en världsreligion?

Så i stället för att försöka beskriva vad som som är så jäkla märkvärdigt med att starta ett racingteam på Twitter tänker jag i stället med stolthet berätta för mina barnbarn att jag hade förmånen att leva under tiden för det dittills största pardigmskiftet i mänsklighetens historia. Födelsen av internet och demokratiseringen av medierna. Och att jag hade sinnesnärvaro nog att gå med i ett racingteam som tävlade i världens första VM i roadracing för elmotorcyklar. Och går det fortfarande att titta på jpg bilder ska jag visa en bild på Morris, Annie, Peter och alla andra teammedlemmar bara för att illustrera att även om teknologin utvecklas i en rasande fart så krävs det vanliga människor för att göra remarkabla saker. Tack för att jag får vara med.

Johan Grafström

Postat i:Racing

One Response

  1. Jenefeldt skriver:

    Så sant. Jag har inte tänkt på det med ”lägg på” innan, men det är så sant. Antagligen för att man blir lite blind själv. Men det är lite som att man ska trycka på ”Start” innan man kan stänga av en PC.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Johan Grafström är redaktionschef. Läs mer här.

DISCLAIMER: Åsikter som uttrycks på denna blogg är helt och hållet mina egna och reflekterar inte min arbetsgivares. Men det står naturligtvis fritt upp till dig att kommentera eller citera mig som privatperson.

@grafstrom på Twitter

%d bloggare gillar detta: