Johan Grafström

Ikon

Medier i allmänhet. Etermedier i synnerhet.

Granska oss gärna men håll koll på basfakta tack

 

Frikopplad television

För oss som jobbat inom public service ett tag är det naturligt att med jämna mellanrum granskas och kritiseras av näringslivets lobbyingorganisation Timbro. Och oavsett man håller med eller ej så brukar rapporterna vara läsvärda och väl genomarbetade. Ett bra exempel är antologin ”Varför public service” som kom ut för snart tre år sedan. Generellt, skulle jag vilja påstå, präglas de av ett gediget hantverk. Men naturligtvis färgat av deras deras politiska hemvist.

Nu har turen kommit till min arbetsgivare, UR. Efter att ha läst rapporten ”Frikopplad television” som presenteras idag, blev jag lite besviken. Skribenten Philip Lerulf menar att våra program är ”hårdvinklade” och innehåller direkta felaktigheter. Han skriver bla i en debattartikel på Newsmill:

”I rapporten ”Frikopplad television”, som jag i morgon presenterar på Timbro, kan jag visa att UR med stöd i kanalens eget sändningstillstånd med staten vidaresänder sina barnprogram i övriga public service-kanaler. Rollen som ansvarig utgivare följer dock inte programmen, vilket får till följd att barnprogram som gjorts av UR men beretts tablåutrymme i SVT eller SVT2 fortfarande efterlever UR:s något mer tillåtande sändningstillstånd”

Granskningsnämnden bedömer inte våra program annorlunda än de från SVT och kravet på ”saklighet och opartiskhet” samt YGL gäller naturligtvis oss också. Vad han menar med att vårt sändningstillstånd skulle vara mer tillåtande förstår jag inte, om han inte syftar på att vi inte, som SVT, har ett granskande uppdrag. Men det har ju ingen bäring på detta. Han lyfter också en serie programexempel i sin rapport. De program som omskrivs i rapporten är, i de fall de är anmälda, friade i granskningsnämnden och SVT har av naturliga skäl inget inflytande kring vad vi sänder. Om Philip Lerulf har synpunkter på hur granskningsnämnden beslutar känns rapporten helt missriktad.

I våra sändningstillstånd finns också skrivningar kring att en ”vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda inom televisionen” samt att ”UR ska beakta programverksamhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och utrymme ska ges åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar”. Detta gäller naturligtvis även de program som inte stödjer Timbros uppfattningar.

I en debattartikel i medievärlden är Philip ute och tassar i ännu djupare vatten genom att kort och gått konstatera ”Så sviker SVT tittarnas tillit”.

Är det för att vi är det minsta bolaget i public service familjen som Timbro inte lägger mer arbete på sin rapport? Jag skulle kunna fortsätta mala på kring de rena faktafel och/eller missuppfattningar som präglar den, men landar snarare i, den säkert oavsiktliga, ironin i rubriken till debattartikeln på Newsmill; ”Public service hårdvinklar barnprogram”. Hårdvinklat? Jo, jag tackar ja.

Postat i:Public service, Publicistik

Vem vill vara ansvarig utgivare?

Läste om deldomen i ett förtalsmål mot Daniel Sandström på Sydsvenskan på journalisten.se och konstaterade precis som @tdhse att den kändes rimlig. Med det sagt menar jag inte att jag sympatiserar med detta, men att den är förståelig med rådande lagstiftning.

Men @tdhse:s artikel startade genast en diskussion på Twitter kring detta. Vad är en publicering och vad skiljer en artikel i en tidning och den på en webbplats? @jocke hänvisar till ett annat fall som kommer tas upp till prövning och menar att det är solklart att man inte ska kunna ”ärva” en publicering. Daniel Sandström menar i en kommentar till medievärlden igår att det skulle leda till en ”publicistisk arvssynd” om han fälls för publiceringen.

Men det är en spännande principiell diskussion. Hans Månsson som var ansvarig utgivare när publiceringen skedde säger till Medievärlden att:

”- Visserligen ska tingsrätten inte ta hänsyn till följder, men det kommer att bli kaos i systemet om det här står sig. Du riskerar som ansvarig utgivare att få på dig en massa gamla fall och folk som ringer om gamla artiklar på nätet.”

Och visst stundar ett kaos. Det kan vi vara lika säkra på som att det kommer en lagändring på sikt gällande internetpublicering.

Det som snurrar till det hela är att det är två olika lagstiftningar som gäller för artiklar beroende på var dessa publiceras. Tryckfrihetsförordningen, TF, gäller enbart för tryckta skrifter och man ansöker om ett utgivarbevis hos PRV. En webbpublicering anses utgöra ett tillgängliggörande av en databas vilket faller under yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, i likhet med radio- och teve program. Utgivarbevis för detta utges av Radio TV Verket.

Dvs att vara ansvarig utgivare för en tidskrift och en webbplats är inte riktigt samma sak. Eller det faller eller kan falla under olika lagstiftning. Jag har bara varit ansvarig utgivare för teveprogram och webbsidor vilket gör att jag bara har begränsade kunskaper kring TF men bättre kring YGL. Vid utsändning av teve- och radioprogram är man ansvarig utgivare för det som sänds under den period man är förordnad. Dvs vid reprisering av ett program som sänts under en tidigare ansvarig utgivare fattar den nuvarande ett nytt publiceringsbeslut. Men webbsidor ärver du av dina företrädare eftersom de faller under YGL.

Men för att komplicera detta ytterligare så finns den så kallade bilageregeln i TF vilket i korthet innebär: Om en artikel publiceras i tryckt form och sedan sprids i ”oförändrad form” på något av de sätt som anges i YGL, så skall artikeln jämställas med en ”bilaga” och därmed falla under TF trots att det är en webbpublicering. Sedan kan det ju vara så att artikeln först publicerades på webben och sedan i tryckt form. Om det påverkar vilken lag som är tillämplig har jag ingen aning om. Men om publiceringen av den artikel som den här diskussionen avser faller under YGL så är det Daniel Sandström ansvarig utgivare såvitt jag kan bedöma. Vilket är just det som jag tycker är rimligt.  Varför då?

Kopplat till utgivarskapet av en webbsida/databas kommer inte bara möjligheten att bestämma vad som publiceras utan också vad som ska avpubliceras eller ändras. Det vore mycket uppseendeväckande om Hans Månsson skulle fällas för en publicering på en webbplats han själv inte har kontrollen över. Lika orimligt vore det om Daniel Sandström inte skulle ha full kontroll över den databas han är ansvarig utgivare för.

Just av denna anledning måste lagen som reglerar digital publicering omarbetas och anpassas efter den tid vi lever i. Kanske skulle man som ansvarig utgivare för en webbplats kunna ha möjligheten att hävda något liknande som ”god tro”. Dvs om någon påtalar en felaktighet ges en möjlighet att korrigera artikeln om man finner skäl till detta och ompröva publiceringsbeslutet.

För övrigt tycker jag att Daniel Sandström verkar ha fattat ett korrekt beslut genom att inte avpublicera artikeln i detta fall. Att en advokat inte vill kännas vid en gammal blesyr är förståeligt, men det innebär ju inte att det inte har hänt. Det ska bli intressant att höra hur tingsrätten resonerar kring att detta.

Uppdatering: Hans Månsson skriver på medievärlden om domen.

Uppdatering 2: Sydsvenskan har publicerat protokollet från förhandlingen här. Den aktuella artikeln finns här.

Postat i:Publicistik, , , , , , , , ,

Johan Grafström är redaktionschef. Läs mer här.

DISCLAIMER: Åsikter som uttrycks på denna blogg är helt och hållet mina egna och reflekterar inte min arbetsgivares. Men det står naturligtvis fritt upp till dig att kommentera eller citera mig som privatperson.

@grafstrom på Twitter